Fågelatlas Norrbottens län

Hur finner jag fåglarna och med höga kriterier?

av Rolf G Gustafsson

uppdaterad 2010-03-19

Fåglarnas säkerhet och häckningsframgång går alltid i första hand. Vi får aldrig uppträda på ett sådant sätt att vi riskerar eller spolierar häckningar.

Råden nedan är tänkta att hjälpa dig att finna höga häckningskriterier för våra norrbottniska fågelarter samt hur man finner så många arter som möjligt per ruta.

Generella råd

Förbered dig noga. Läs på om de arter som kan tänkas förekomma i din atlasruta. Till exempel är det helt onödigt att kasta bort tid på att söka en fågelart om man letar i fel häckningsbiotop eller fel tid på året för arten.

Höga häckningskriterier får du bäst om du inventerar sent på fågelartens häckningsperiod. I möjligaste mån ska vi lägga ut den informationen här.

En handkikare, t ex 8x40 och anteckningsblock räcker i de flesta atlasrutor. Har du stora sjöar eller havsvikar i din ruta är en tubkikare, t ex 30x80 med stativ bra att ha. En karta över atlasrutan och närliggande område är aldrig fel. Se karta.

Besök alla typer av biotoper i din ruta. Besök de olika biotoperna under olika tider på dygnet. En normal atlasruta behöver ca 30-40 timmars inventering. Men man får naturligtvis lägga så många timmar man vill. Men i så fall är det bättre att inventera fler än en ruta.

Stanna ofta och lyssna och spana. Var observant på fåglarnas beteenden. De berättar ofta var de har sitt bo eller ungar, bara observatören lärt sig läsa tecknen. Var vaksam då du sitter och fikar eller lunchar. Du är då länge på en och samma punkt. Lyssna och spana. Men innan du stannar, gå en sväng runt din tänkta rastplats. Detta för att du inte ska rasta alltför nära en boplats av någon fågelart du inte misstänker finns i området. Det räcker att gå i en cirkel med ca 100 m radie runt din tänkta rastplats. Många mänskliga störningar av häckande fåglar sker av människor som inte vet om att det häckar fåglar i närheten av fikaplatsen.

Sitt gärna och kikarspana i kanten av öppna områden, havsvikar, sjöar, myrar eller på en bergstopp med utsikt. Fler biotoper som sammanstrålar hyser fler fågelarter. Dessutom ser du över en större yta.

Då du misstänker dig vara nära en boplats eller ungar, var försiktig med var du sätter fötterna. Både bon och ungar är alltid extremt svåra att se. Befinner du dig bland viden, dvärgbjörk eller andra buskage, tänk på att om du trampar på grenarna kan du krossa ett bo som ligger under grenens bas. Undvik att trampa på tuvor, många arter häckar i tuvornas kant, i det överhäng av fjolårsgräs som tuvan består av.

Har du en misstänkt boplats, sätt dig på avstånd och spana. De flesta fågelarterna återkommer snart till sina reden. Då kan du se var de går ner någonstans. Oftast är det bäst att vara ensam. Då vet du att fåglarnas beteende beror på dig och inte din kamrats närvaro. Det underlättar tolkningen av fåglarnas beteenden.

Det är inget måste att finna bo eller ungar av alla arter, inte ens av någon art. Det räcker med kriterie 10-11, d v s bobygge eller avledningsbeteenden. Många gånger får man högre kriterier då man spanar, på lämpligt avstånd, vid en misstänkt boplats, t ex 15-16, gammal fågel med exkrementsäck, gammal fågel med föda åt ungar. Det är mer än gott. Avbryt nu och gå vidare mot nya upptäckter.

Det finns ingen orsak att lägga stor tid att söka höga häckningskriterier på veterligen vanligt förekommande fågelarter. Deras höga kriterier kommer medan man letar mer osäkra häckningsfåglar i rutan.

Rena rariteter saknar i stort sett betydelse, men är naturligtvis roliga att hitta.

Det är rödlistade och arter i fågeldirektivet som är viktiga.